Nu är jag framme i Mibu. Klockan är ungefär sex på morgonen, och jag har varit vaken ungefär två timmar på grund av jet lag.
Mibu är en småstad även efter svenska mått, med cirka 40 000 invånare. Av någon anledning har ett ganska stort sjukhus med 800 sängplatser hamnat här, som har halva prefekturatet som upptagningsområde. Tokyo ligger ungefär en till två timmar bort, beroende på vilken del man ska till.
Jag bor i en lägenhet för ”Professor Great Person”. Här är förhållanden omvända mot Ankara – det ser ut som en lägenhet, men är som ett hotell. Sjukhuset ligger tio minuters gångväg bort. Allt är mycket bekvämt och praktiskt. Enda kruxet är att inget av mina kreditkort verkar fungera i uttagsapparater, men vi ska besöka banken idag för att ordna det.
Det har inte skett några större kulturkrockar än, vilket nästan gjort mig lite besviken. Tidvis är det lätt att inbilla sig att man befinner sig i Sverige. Det är skönt att maten är märklig, åtminstone. Cikador som skriker och vrålar så fort man går utomhus är också lite exotiskt förstås.
Ovanstående information fanns framför varje sittplats på expressbussen från flygplatsen till prefekturatshuvudstaden. Jag vet inte vad det betyder, men det måste vara något otroligt roligt.
Här bor jag. Det finns kök, badrum och hall också. Lägenheten städas dagligen klockan 9.30.
Hejsvejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar