Tokyo igen, Nikko igen

På lördagen skojade vi tillbaka till Tokyo, och på söndagen var det dags för Nikko.

Tokyo var sig likt. I Uenoparken finns Nationalmuseum, och runt en artificiell ö som under medeltiden användes för försvarsändamål ligger Odaybaområdet.

Nationalmuseum innehåller allt. Blixt är förbjuden, så fotona inifrån museet blev inte speciellt bra.

Odayba är ett konstigt område, fullt av märkliga moderna byggnader, TV-stationer, köpcentra med artificiella himlar, en strand med mera.

Nikko är ett gigantiskt tempel- och helgedomsområde högt upp i bergen. Sist vi försökte se det kom vi bara till ett vattenfall innan det började regna. Det verkar som om det alltid regnar där, men det kanske bara är min subjektiva uppfattning.

Att ta sig igenom området tar flera timmar. Runt varje hörn har det skett ett mirakel, för varje mirakel finns ett tempel eller en helgedom, och i varje tempel eller finnst det ett antal månglare. Arkitekturen har anpassats till den natursköna omgivningen, och tillsammans skapar de ett storartat helhetsintryck som är svårt att återge på bild.